 Vår nya transportbuss Efter de två träningspass som var tillgängliga såg startgriden (med bästa träningstid) ut så här:
Inte så lysande med en 8:e startposition, men vi får skylla på ringrosten som helt klart kändes av under de båda träningspassen. Dessutom hade första träningspasset fått avbrytas efter endast 5 varv då batterispänningen var för låg. Detta medförde att motorstyrsystemet kompenserade lite för mycket för detta vilket resulterade i en motor som fick allt för mycket bränsle. Till 2:a passet var dock batteriet fulladdat och varvtiderna förbättrades stadigt.
 Hmmm, varför går den inte bättre??? Vid uppställning till start hade dock redan ett ekipage försvunnit, det var Malte Roggentin som hade problem med ett bakhjul som inte ville sitta ordentligt fast. Eftersom vi numer kör med rullande start gäller det faktiskt att vara tuffare än vid stående start och utnyttja den möjligheten som finns att avancera genom att accelerera före startbilen, vilken är den med startposition 1. Detta lyckas oftast konkurrenterna bättre, dock inte denna gång, mycket tack vare det faktum att Malte hade försvunnit på startpositionen rakt före oss. Tyvärr kunde vi inte utnyttja det fullt ut, så efter första varvet var positionen en sjunde plats, med Klintberg och Eriksson involverade i en tuff fight om femte platsen alldeles framför. Eftersom de var upptagna med varandra var det bara att avvakta rätta tillfället för en passering vilket kom redan på andra varvet då båda kunde passeras. Tyvärr hade de främsta redan då dragit ifrån så något vidare avancemang av egen kraft var tyvärr ej möjlig. Efter några varv passerades dock Lasse Jönnsons Porsche som hade vissa svårigheter i depåkurvan. Denna glädje var dock kortvarig, efter att han släppte loss alla hästkrafterna på Anderstorpsrakan passerades strax Lolan. Förvånansvärt nog tog det dock några kurvor innan han kunde passera, det är inte alltid bäst att vara störst (?). Efter ytterligare några varv passerades Odsberg i samma depåkurva efter att han troligen hade utnyttjat sina hästkrafter lite för tidigt i kurvutgången. Denna position hölls sedan in till mål, vilket då förmodades vara 4:e. Nästa deltävling i denna stympade säsong var Automobil Sportscar Show på Mantorp Park den 30/31 augusti. Även denna gång var mekanikerstaben reducerad, Mikael Lewerth var på sydligare breddgrader men tacksamt nog ställde Peter Forsberg välvilligt upp. Han fick dock tacksam hjälp av Christians fru Marianne och sonen Linus. Vår transportbuss hade dessutom under mellantiden rustats upp ytterligare och köksdelen var nu i full funktion.
 Tacksam hjälp av släkten. Vår Lola T598C hade ej preparerats utöver den sedvanliga genomgången men vi var fulla av tillförsikt inför årets final som dessutom var den sista i REAB’s regi. Anmälningslistorna till klassen har de senaste åren blivit mindre och mindre trots att det har importerats bilar under denna perioden. Till Mantorp kom följande trotjänare:
Träningen förflöt utan problem och startpositionen blev faktiskt den främsta vi har haft någonsin, 4:e plats. Vår danske vän, Jörn Qviste hade dock kommit så sent att han ej erhöll någon tid, han hade troligtvis varit en svår konkurrent om denna plats. Vi skulle köra racet tillsammans med Mallock-klassen (8 st) eftersom även de lider av relativt tunna startfält. Startgriden fick följande uppställning (endast REAB-bilarna):
Tyvärr så hade Lars Klintberg fått ett så kraftigt motorhaveri under träningen att han ej kunde ställa upp i racet. Vid den gemensamma rullande starten så hände det som tyvärr har hänt tidigare i samkörning med Mallock-gänget. En alltför optimistisk Mallock-förare trodde att han kunde ta täten i första kurvan och Peter Bendix råkade befinna sig i hans väg. Stackars Peter som hade jobbat i nästan ett helt år för att få in sin nya motor i TIGA-chassiet fick nu se sin front helt demolerad. I övrigt hade starten gått bra och placeringen var trea när heatet flaggades av för omstart. Vid andra försöket klarades första kurvan av alla utan incidenter och för vår egen del ännu bättre eftersom vi låg alldeles bakom Andree Westby vid start/mål-linjen efter ett varv. Tyvärr lyckades vi inte hålla platsen så länge eftersom Peter Eriksson passerade efter några varv. Trots allt var ännu en pallplats inom möjligheternas ram innan det som ej får hända hände. Vid kurvtagning tände sig varningslampan och med de problem som vi har haft tidigare var övertygelsen stor om att vi hade fått problem med oljetrycket igen. Konstigt nog slocknade lampan på raksträckorna varför problemet antogs bero på för lite oljemängd, i synnerhet som den senare dessutom tände sig vid inbromsning och acceleration. Eftersom vi trots allt ville komma i mål så drogs tempot ned rejält varvid samtliga återstående REAB-deltagare passerade. Tyvärr hade även Jörn Qviste fått bryta pga maskinhaveri så resultatet blev en femte plats. Analys av STACK-data visade senare i depån att det var bränsletrycket som hade sjunkit under min.-nivån och därigenom tänt lampan. Vi hade startat med för lite bränsle!
 Måste komma ihåg att tanka också! Nåväl, vi hade i alla fall en deltävling kvar, söndagens race på den korta banan. En sak var säker, vi skulle ha mycket soppa kvar vid målgång. Vis av erfarenheterna från första kurvan vid lördagens tävling ville Mallock-förarna ej ha gemensam start varför endast 5 REAB-ekipage (ej Jörn Qviste) var uppradade i position enligt lördagens resultat:
Med så få deltagare kan det tyckas att det var upplagt för ett något ointressant race, men så blev icke fallet. En hård fight om de fyra första placeringarna utspelades i inledningen av de 10 varven. Tyvärr var det svårt att köra med hjärtat i halsgropen så det blev att överlämna striden om pall-platserna till de tre främsta. Denna gång fick dock Peter Eriksson se sin andraplats förlorad på mållinjen av en mycket hårt satsande Hans Odsberg, som tog flaggan med en hundradels marginal. Söndagens race fick alltså följande utseende:
Trots allt var vi väldigt nöjda med att ha fullföljt en säsong, även om den var kort, utan någon bruten tävling. Dessutom blev vi positivt överraskade när slutställningen presenterades av ’97 års REAB-Cup:
Med det får vi tacka för 1997 års något minimala säsong, och ta nya tag inför ’98. Ett år som troligen innebär deltagande i sportvagnsserien som arrangeras av SSK (Stockholms Sportvagnsklubb), FMK (Falkenbergs Motorklubb) och MGCC (Malmö ???????????????????). Detta innebär i så fall besök på fler banor, ’97 års serie kördes på Anderstorp, Falkenberg, Gelleråsen, Knutstorp och Mantorp. I detta sammanhang kan nämnas att lördagens tävling på Automobil SportsCar Show ingick i sportvagnsserien ’97 varför även slutställningen från denna serie redovisas:
 TACK FÖR 1997!!!
|
1997
hade fått sin första pokal !!! En mycket trevlig avslutning på denna Anderstorps-helg.
