2001

1. Mantorp Park, Vårträffen 5 - 6 Maj

Den första helgen i maj var det säsongspremiär för årets upplaga av Scandinavian Sport Racingcar Series för det strävsamma Åmålsteamet.

I ett kyligt men stundtals soligt vårväder hade ett 20-tal racingbilar samlats för att tävla mot varandra på Mantorp Parks långa asfaltslinga. Flera av både förare och bilar var nya för säsongen, och en nervös stämning kunde skymtas hos en del av dessa. Christian Carlsson hade ej haft möjlighet till någon testkörning av sin bil inför den första tidsträningen så även där kändes det lite nervöst. Men då går det oftast lite bättre, en sjundeplats efter årets första träningspass får anses vara mer än godkänt. Andra passet var dock inte lika lyckosamt, en elfte tid blev resultat, och samtidigt startpositionen inför söndagens lopp.

Detta lopp som var helgens mest dramatiska med inte mindre än tre omstarter, på grund av att en del ville lite för mycket lite för tidigt. Men det blev mycket startträning i alla fall!!! När så loppet slutligen hade kommit igång, var Lolan strax uppe på en sjunde plats, tätt efter de framförvarande. Efter några varv när det framförvarande ekipaget började visa sina svaga punkter började dock ett stort oljemoln synas i backspegeln efter Lolan i slutet på långa rakan. För att inte riskera en oljebrand så valdes depåinfarten vid nästa passage och bröt därigenom loppet.

Vid tillfället ledde vi "Pre-'87", den för i år instiftade klassen för bilar tillverkade före 1987, så det lovar gott inför fortsättningen.

2. Karlskoga Motorstadium, Velodromloppet 16 - 17 juni

Årets andra deltävling av Scandinavian Sport Racingcar Series skulle avgöras på Karlskoga Motorstadium. Eftersom avståndet upp till Gelleråsen inte är så långt från Åmål räknat åkte vi upp på fredag kväll för att sätta upp vårt depåtält och klara av besiktning. Det var inte bara vi som hade kommit på den tanken........
Men, vi hade tur och klarade av allt utan stress och besiktningen var snart avklarat. För att vara klara i god tid till 1:a träningspasset så blev det ändå uppstigning 0600 lördag morgon. Vädret hade redan på fredagskvällen sett lovande ut, och lördagsförmiddagen var solig men lite kylig dock. Märkligt att vi inte kan få någon sommar, eller blir det inte bättre än så här? Till detta race hade nya däck införskaffats, och dessa skall behandlas med varsamhet 1:a gången för att få någon livslängd att prata om.

Med anledning därav så cruisade ekipaget igenom detta pass. Men rakt fram så var det svårt att hålla igen........, oj vad det går fort! Andra träningspasset ökades farten, men det är hård konkurrens om startpositionerna i RS nu med ett antal Radical-förare som har fått ökat förtroende för sina bilar. Träningstiden räckte dock till en 12:e plats bland de 17 som tränade. Den stora överraskningen var att Jonas Ingre inte var snabbast, Jörgen Petersson hade tagit andraplatsen efter Jan Brunstedts 2.5L PRC/Volvo.

Vid starten så hjälpte det dock föga, Jörgen fick "kärringstopp" eller i alla fall en mycket dålig start, vilket gjorde att hela vänstra startled kom dåligt iväg. Med startposition i detta led så medförde detta att i utgången på första kurvan så var vi 3:e bil från slutet. Samtidigt snurrade den kraftigt förkylde Anders Roos i Lucchini'n men alla kom förbi utan incidenter. RS-förarna är betydligt skickligare än Clubman-förarna i det avseende måste tilläggas...... Strax började placeringarna förbättras och efter lite "jäklar anamma" så lyckades en svåromkörd Radical passeras i samband med inbromsningen till kurvan efter raksträckan. Det kändes väldigt skönt att bemästra kurvan efter den omkörningen......!

Slutresultatet blev en 8:e plats, med en bästa varvtid av 1.07.997 (5:e snabbaste). En trevlig racehelg, trots att växellådan spökade alltjämnt, 2:ans växel fortsätter att ställa till förtret.

3. Ring Knutstorp, Svenskt Sportvagnsmeeting 13 - 15 juli

Sommarens höjdpunkt, MGCC's årliga Sportvagnsmeeting på Ring Knutstorp i semestermånaden juli såg ut att bli en lika trevlig helg som brukligt. Väderutsikterna var goda, även om det hade utlovats en del regnskurar. Men med ett glatt humör (och uppsatt depåtält) så kan inte lite blöta ändra på det. Racesportvagnen var väl genomgången. Växellådan hade fått sig en genomgång av Robban Gustafsson (Eje Elgh Motorsports tekniske chef), en krokig växelförargaffel till 2:an/3:an kan ha varit anledningen till de tidigare problemen. Det kändes väldigt bra, redan vid "torrväxlingar" kunde en mer lättarbetad växlingsrörelse noteras. Eftersom det var möjligt att ta ledigt så styrde vi kosan mot Skåne redan på torsdagen. Det hade redan hunnit komma ett antal deltagar till depån när vi svängde in för att ta plats bredvid Peter Eriksson buss. Eftersom vi visste att det skulle bli trångt i depån, så packade vi oss så nära den vi kunde. God hjälp att sätta upp tältet fick vi av Ola och Ulla, Peters mekanikerteam. Tack så mycket!!!

Efter att detta var klart åkte vi till stugan på Röstånga Camping som vi hade hyrt i år igen. På natten mellan torsdag och fredag var det skönt att ha tak över huvudet, oj vad det regnade! Tillbaka i depån på fredag var det lite nervöst innan vi kunde se hur depåtältet hade klarat sig. Men det hade gått bra, fast duken var väldigt spänd mellan takstolarna där allt regnvatten nu låg.

Fredagens aktiviteter bestod i besiktning, som avklarades utan några som helst problem, och två fria träningspass. Dessa pass skulle ske ihop med Clubman-bilarna, vilket skulle visa sig mer ödesdigert än vanligt..............

Första passet gick sådär, utväxlingen stämde inte så bra på denna knixiga banan, och därigenom blev det heller inte något riktigt flyt i körningen. Därför utnyttjades tiden mellan passen till omdrevning. Eftersom det går lite lättare att skruva med svalare detaljer, så blev det lite tidspress innan allt var i ordning inför det andra passet, men allt gick bra. Den sista "knycken" bistod Thomas Mullin (den alltid glade dansken) med.

Andra passet, oj vilken skillnad, ett sånt drag ut ur varje sväng. Gick LOLA'n fint förut så gick den ännu bättre nu. Efter ett tag så blev passet rödflaggat, eftersom en Clubman-bil inte hade klarat kurvan efter den långa rakan, utan stod lite farligt till. Efter att den vart bortforslad blev vi utsläppta igen. Takten ökades varv efter varv, och till sist tog jag i lite för mycket för tidigt i utgången på vänsterböjen efter den korta rakan på baksidan (traction-control a'la F1 före Barcelona......). Jag snurrade 180°, och blev stående på banan i motsatt riktning. Eftersom motorn hade stannat, och batteriet var för urladdat, kunde jag inte komma därifrån. Flaggvakterna viftade naturligtvis gulflagg, och de flesta passerade utan problem vid sidan av mig.
Flera hade sett att jag stod där jag stod redan när de kommer över knicken på baksidan banan. Efter ett tag kom det så ett antal bilar, tre eller fyra, som mer eller mindre REJSADE för fullt in i kurvan. Tre i bredd, och Flemming Bendixen i ytterkant. Ingen hänsyn till gulflagg, ingen framförhållning alls. De två i kurvans inre del passerade mig på sin del av banan, men Flemming Bendixen i sin Clubman kom rakt emot mig! Jag kunde inte göra någonting, bara se honom komma, och undra vad i h-e han höll på med?
En fruktansvärd smäll, plastbitarna for över huvudet på mig. När allt hade tystnat (vad fort allting går....), vill man naturligtvis bara bort därifrån. Men det visade sig vara lite svårt, fotutrymmet hade blivit rejält decimerat, och vänster fot var inkilad mellan pedaler och chassie.
Jag kom i alla fall ut av egen kraft, tog av mig hjälm, balaklava och handskar. Men sedan började smärtan komma, och jag blev liggande på marken. En av de jobbigaste känslorna när jag låg där, var att känna Flemmings händer över min rygg. Han ville kanske väl, men jag önskade honom ingen annan stans än väldigt långt bort........
Efter ett tag kom ambulansen, och med den fina sjukvårdspersonalens hjälp fick jag en första smärtlindring. Tävlingsläkaren konstaterade ganska snart att något illa hade hänt med vänsterfot, och förvarnade mig om att det skulle bli en lång läkningsprocess.

På Helsingborgs Lasarett tog det sin lilla tid innan det var klart för röntgen och smärtan började göra sig starkt påmind igen. Det var kämpigt att ligga där, måste jag säga. De ville heller inte ge mig mer smärtstillande, eftersom de ansåg att jag hade fått tillräckligt! Till sist tröttnade de antagligen på min klagan, och gav mig lindring så att det blev tyst på mig. Röntgen visade en fraktur, spricka, på vänster hälben. Specialistläkaren skulle komma på måndagen, och operationvar planerad då. Det innebar ingen mat från söndag kväll, och hade väl varit ok, om jag hade blivit opererad.......

Ny tidpunkt tisdag, och ny diet, det vill säga ingen alls igen! Operationen gick snabbt och bra, en metallbit skruvades fast runt hälbenet med fyra skruv. Fast det försvann 2,5 timme ur mitt liv under nedsövningen som kändes stulna ifrån mig, kan man få tillbaka dem nån gång?
Onsdag morgon, första dan på länge med mat! Det var inte länge den var kvar i kroppen, ner och upp igen! USCH. Till sist blev det fredag, och en svettig hemfärd. 40 mil i en taxi-Mercedes, liggande på en bår utan mjuka kuddar eller något som lindrade stötatarna från passager vid vägombyggnader, alldeles vid sidorutorna, och en sol som steker in.
Kontraster, jämfört med den omvårdnad som man fick av alla sjuk-systrarna (fast maten var ingen höjdare).
Nu, fyra veckor efter olyckan, har en uppföljningsröntgen gjorts, och tyvärr är frakturen såpass stor, att jag inte får lov att belasta
foten än på fyra veckor. Jobbigt, mitt vänsterben försvinner nästan, bara slapp muskelmassa. Ny röntgen skall tas om ytterligare fyra veckor, hoppas att det har hunnit läka sig lite bättre då.

Under tiden har jag naturligtvis funderat på vad som skall ske med LOLA'n. Inte lätt, monocoquen går ej att reparera. Chris Fox kan göra en ersättning för GBP 8 000, om ståldetaljerna går att återanvända. Det skulle bli nästan SEK 150 000 och då vet jag ju inte hur det har gått med de detaljer som han vill ha.
Höger upright, en fälghalva, båda nedre länkarmar och störtbågen har i alla fall gettsig vad jag kunde se vid en första anblick. Styrväxel, krängningshämmare och höger stötdämpare har ju också haft kraftiga påkänningar.

Vill också passa på att tacka alla de som hjäpte till att packa ihop återstoden av racing-teamet i depån på Ring Knutstorp. Även om vi är motståndare på banan så är vi med-människor i depån, det kändes väldigt skönt med all den hjälp min fru fick denna olycksaliga helg för


 

Det var inte så här jag hade tänkt att det skulle sluta.........

Racetech © 2008 • Privacy Policy • Terms of Use